Vi har vinbingo på jobbet på fredagar, och det är det enda sättet jag kan räkna hur länge jag varit här. Jag har förlorat tre gånger=tre veckor har jag jobbat på bank. Det kanske är smekmånad, men jag har oerhört roligt och tycker att dagarna flyger förbi.

I samband med att jag slutade förra jobbet fick jag också ta hand om min tidigare tjänstepension. Det är faktiskt ett 6-siffrigt belopp jag helt plötsligt har att leka med. Eftersom jag har pengarna på Nordnet kan jag handla massvis med olika fonder, men även aktier i 7 länder. Jag tänkte som så att är det något företag som klarar hur mycket skäll som helst och bara växer oavsett hur många finanskriser som pågår så är det Mcdonalds. Så jag försökte stärka mina aktier genom att bjuda sonen på ett skrovmål.

Vår son är en aning påfrestande nattetid. Han vaknar och gnäller hela natten. Vi vet inte varför, men det verkar vara att han känner sig otrygg tror jag eftersom han alltid mosar upp sig mot antingen Jenny eller mig. Så det blev många avbrott i sömnen i natt. Normalt så sover han inte hos oss, men nu har det blivit så när han blir så ledsen.

Det finns klara fördelar att jobba på ett stort företag. För det första så har jag hittat en massagestol som bara jag använder. Perfekt. Sen finns det en vattenautomat med kolsyrat vatten. Gillas också.

Nackdelarna är framförallt att jag måste lära mig så mycket, men det är också ganska kul.

Jag fick höra att det fanns ett gym i skogås där jag bor, och jag tänker bara skaffa gymkort om det är gångavstånd hem eftersom jag vill kunna träna t ex efter att Sill somnat.

Jag hade föreställningen om att det var ett skruttigt litet gym där man kanske hade något löpband och några maskiner typ. Så jag mejlade och frågade vad ett kort skulle kosta. Inget svar. Jag gick dit istället efter jobbet i förrgår, och frågade irl istället. Jag fick svaret "kom så går vi och sätter oss" och började genast ana vart vi var på väg. Den gamla SATS metoden där man aldrig skriver priser av väl avvägda skäl.

Jag lät mig skyfflas ner i närmsta fotölj i lobbyn och blev intervjuad över träningsvanor och kringliggande ämnen. Sedan visades jag maskinparken och blev faktiskt riktigt imponerad. Jag tecknade kort, inte så billigt blev det. Jag var faktiskt där och sprang lite på bandet efter middagen igår, det gick bra förutom att mina skor gav mig blåsor på massa tår. Jag tror att jag tänker tvinga tårna att vänja sig, annars måste jag köpa nya skor.

Jag tror att Jenny tycker det är både bra och dåligt att jag börjat träna. Dåligt för att vi kommer att ses ganska sällan eftersom hon tränar fotboll, och att hon kommer att få göra mer saker hemma när inte jag är hemma. Bra för att jag har lovat att göra slut om jag inte går ner x kilo på ett år, och med träning är det mindre risk att jag måste lösa in löftet.

Jag blev nostalgisk gällande mitt förra jobb då jag på fredagarna gick till glenfiddich och åt en väldigt god hamburgare ganska ofta. Jag testade lokala kolgrillen här och det var väldigt äckligt.

Hejdå.

På jobbet jag trivs.

det verkar som om det är någon spännande kräksjuka på g. Nu på morgonen när jag gick från Stockholm Södra till Gamla Stan för näst sista gången i livet (nåja) så såg jag inte mindre än tre nykräkta spyor på vägen, varav en t o m ångade. Två vuxenspyor och en barnspya. Det var ju gulligt att fira av mig med en kräksallé, men jag hoppas innerligt att jag inte blir smittad lagom tills nästa vecka då nya jobbet hägrar. Om jag blir sjuk blir jag så här arg:  


I morse var det ganska roligt med Vilhelm när vi kom till förskolan. Normalt brukar han börja gråta så fort han ser någon personal eftersom han drabbas av plötslig panikseparationsångest (mycket lättbotad dock, går över så fort man lämnar synfältet), men i morse när en i personalen kom och hälsade så blev han jätteglad och log och skrattade och sa "heiijj". Sen började han iofs gråta när jag lämnade över honom, men ett framsteg får man väl katalogisera det under.

Nu är det bara 15 arbets(nåja)timmar kvar!

Nu har jag tackat ja till ett av de tre jobben som jag blev erbjuden, känns skönt att vara eftertraktad på marknaden.

Jag hade chansen att spela ut två aktörer mot varandra, men jag kände så starkt för den som jag valde (vill inte uppge vad min nya arbetsgivare heter på bloggen, det får ni fråga om) att jag sa till dom att om ni erbjuder mig XX000 kronor så tackar jag ja, och det gjorde dom. Så jag är på tämligen bra humör.

Snart fläskkorvstuna, nu: fredagslarv.

Den här skylten är väldigt fin. Undrar om det är på förekommen anledning som den behövdes illustreras så där?

Egentligen vore det inte mer än rätt eftersom Vilhelm väcker oss sådär ungefär.

Nu ska jag skynda mig iväg, hejdå!

I morse var Vilhelm inte ett dugg intresserad av att bli lämnad på dagis. Eller som gode vännen Jonas sa "vi lämnar inte våra barn, vi följer med dom till förskolan" och det känns ju mycket bättre att följa med än att överge liksom. I ärlighetens namn så övergav jag Vilhelm i morse, han var jätteledsen.

Tidigare på morgonen så höll jag och Jenny på att göra oss lite i ordning samtidigt som Vilhelm käkade frukost på nedervåningen. Det hördes ett plingande ljud, ganska exakt ett sånt ljud som uppstår när man slår en sked mot en yoghurtskål. Jag tänkte inte så mycket på det mer än att hans oansvariga mamma hade ställt skålen för nära barnets klåfingar. Det visade sig dock att oansvaret sträckte sig längre än så, för när jag gick ner för trappen så såg jag Sillen sitta på köksbordet, inte ett dugg fastspänd i sin stol. Skönt att han är försiktig och inte trillar ner från saker så ofta. 

Vi var hemma hos Jonas och Angela + barn igår, mycket trevligt som alltid. Det bjöds på mat utöver det vanliga också, kalvstek som fått stå i ugn över natten. Köttet var helt perfekt, rosa och mycket saftigt. Såsen gjordes på en tidigare lagad oxsvanssoppa och var fantastisk god.

Jag hade blivit instruerad att köpa vin, men vid själva köptillfället så trodde jag att det skulle bli hjort (eller var det ren?) till middag, och styrde vinköpet efter det. När det visade sig bli kalv så ville jag ha ett lättare vin, och tog med en flarra Periquita reserva som jag tycker är ett oerhört prisvärt vin till vardags. Det passade väl till kalven.

Idag blir det nog storhandling som det verkar.

Hittade en gammal klassisk bild och tänker direkt på Mats :D

Jag kan för mitt liv inte förstå varför tuborg tog bort den här bilden från burkarna, jag hade faktiskt varit beredd att köpa några burkar om det varit så. Nu - icke!