Jag inser att jag inte kommer att bli en sådan med en månadsvis uppdatering. Då var det bättre på den gamla goda tiden då en skribent kunde skriva nån gammal krönika i nån möglig tidskrift med det intervallet. Sen påminner jag mig om att jag skriver för min egen skull, inte för att vara med i lets dance eller för att få gratis mascara (men om nån vill ge mig det så är jag inte den som är den).

Jag skrev för några månader sedan om att jag var sugen på att börja springa. Precis som jag också skrev så stannade det vid en fin tanke. Men så idag så tänkte jag den igen. Och vädret var så trivsamt så jag inte kunde hitta på en enda bra ursäkt. Så iväg med mig bara. Det var skönt, även om den mycket tama och bekväma kroppen protesterade så mycket den orkade. Men min vilja av sten som firat ganska stora triumfer den senaste tiden gick segrande även denna gång, och efter en trivsam löptur i vackra områden så kunde jag nöjt konstatera att jag var mycket nöjd med beslutet. Få se i vilken utsträckning kroppen kommer att hämnas och påverka mig till att aldrig göra så här igen.

Chile åkte ur idag vilket jag tyckte var trist. Jag hejade på dom och trodde på dom. (Jag skiter i att det heter dem).

Nåväl, nu när jag så smått börjat blogga lite så gäller det kanske att ta det lite försiktigt, så jag nöjer mig såhär så länge. Avslutar med några sillbilder. Hejdå

Han har redan utvecklat en mycket god ölsmak

Sen blir det äventyr när man utmanar sina gränser

Är man så här liten så blir man trött efter bara 1-2 öl.