Lite slött med bloggandet senaste tiden. Det beror mest på att jag inte tagit mig tid, inte på att jag tröttnat. 

Sen sist har jag hunnit med lite små saker. Jag har hunnit varit sjuk, jag har hunnit hållt ett föredrag för en klass  på en KY-utbildning som jag sitter med i styrelsen för, och har har haft ett spännande möte med en tänkbar sammarbetspartner. Jag har också åtagit mig att eventuellt bygga en ny organisation på jobbet. Kommer att ta tid men är nog roligt. Men framförallt nödvändigt. 

Det är inte så mycket Vilhelmnytt förutom att han har hittat sina fötter. det är ganska roligt. Han har också börjat dreggla en massa. 

Det jag minns från min egen barndom är att nästan allt jag tog mig för gjorde jag i syfte att skaffa godis. Jag vet inte om jag var duktig på det, men jag minns nog mest bara nederlagen. T ex när jag sa till mamma att jag var hungrig på godis. Det funkade inte alls, istället för den reaktion jag hade väntat mig när jag skulle bli utfodrad av min kära mor så blev jag bemött med ett hånskratt. Såren sitter kvar djupt in i själen än idag. 

Vilhelm verkar inte ha några sådana tankar än. det verkar istället som att han gör allt som står i hans makt (inte så mycket) att se på tv. Han kan vrida huvudet 180 grader bara för att se på tv. Så här kan det se ut:

Så här kan han ligga i timmar. Här är ett till exempel:


Jag försöker i möjligaste mån hitta på andra lekar där sonen aktiveras lite mer, som t ex kast med liten son


eller sumobrottning


Jag brukar vinna för det mesta.