Den stora födelsedagshelgen fortlöpte utan missöden. Jag hann inte träffa min son så mycket. Först stod han övergiven i sin babysitter, bortglömd och ensam samtidigt som mor och far var strängt upptagna med att städa och stycka kött och så.

Sen kom det diverse människor och slogs om den stackarn som giriga gamar, så att jag knappt fick se röken av honom. Först på lördagen kom Jennys familj från Fläskkorvstuna. Det var roligt och trevligt. Roligast för vissa och jobbigast för andra var när jag och Jennys pappa satt och kollade på Fear and Loathing in Las Vegas på natten och skrattade i 130 decibel, minuter och km/h. Det uppskattades bara lite av resten av familjen som gjorde tappra försök att sova. Dom borde dock ha vant sig vid det här laget att det är ganska utsiktslöst vid de här sammankomsterna.

På söndagen kom min familj på fika. Det var lugnare men likväl trevligt. Det var nästan lika många småbarn som vuxna så när jag inte såg Grillhelm så kunde jag bara böja mig ned och plocka upp valfritt barn ur barndrivorna som substitut. Tänk ungefär såhär fast med sötare barn:

När Grillhelm till sist återlämnades på söndagkvällen så fick jag en liten stund med honom i alla fall. Men det var för lite tyckte jag, så jag tog semester på måndagen och spelade guitar hero med min son. Det vill säga pappa spelar och sonen hejar ivrigt på genom att gråta och skrika. Det ska bli kul när han blir så stor så att vi kan byta roller. På kvällen åkte vår lilla familj till babysimmet. Det var som gången tidigare oerhört jätteroligt. Däremot så måste jag protestera lite mot den falska marknadsföring som babysimmeriet står för, då dom hävdade att bäbisarna skulle vara helt slut efteråt och sova i fyra timmar i sträck men att man inte skulle bli orolig. Men den vattenbekväma Sillhelm pratade glatt om sina upplevelser fyra timmar i sträck i stället. Trevlig och gladlynt liten gosse det där, jag gillar honom.