Jag får aldrig vara med och påverka Jennys blogg i någon större utsträckning, så jag får helt enkelt göra en egen. Välkomna till mig blogg. 

Jag tänkte inleda min blogg med ett kuriost samband som kan te sig något märkligt. Jag har märkt att min son betett sig som vanligt egentligen denna vecka, men han har koncentrerat sina olika aktiviteter till en dag i veckan. kort redogörelse:

Måndag:
Den mest normala dagen hittills. Det var ju babysimmet som var det mest ovanliga här. det var för övrigt något av det roligaste jag gjort, rekommenderas varmt. Han vad ju glad hela tiden, trots tidig kallsup. andra kids som fick det fick lämna bassängen åtföljda av förskräckta föräldrar. Våran lilla vettvilling bara hostade sig tårögd och sen simmade han lugnt vidare och njöt av sceneriet.

Tisdag:
Stora kräkdagen. Han kräktes mycket och ofta. På den korta tid jag han umgås med honom så kräktes han ner tre tröjor åt mig. Den sista orkade jag inte ens byta, den fick vara på.

Onsdag: 
Han lyckades med konststycket att vara surare på en enda dag än han varit i hela sitt liv sammanlagt tidigare. 

Torsdag:
Beppes godnattstund hela dagen. Han sov hela tiden. Jag var i och för sig inte hemma, men rapporter hemifrån kungjorde att det var så. när jag kom hem från lite trivsel på vietnamesisk krog på söder så sov han naturligtvis på sin mor. Han såg ut som en sjöstjärna som klängde sig fast vid ett båtskrov eller nåt sånt. Han sov redan för natten såklart, med undantag för en liten nattmacka.

Fredag:
Stora decibeldagen. Han skrek (inte argt, bara glatt och högljutt) och gapade hela tiden. han skrämde livet ur sin stackars pappa över telefon med sitt gormande. Han har förvånande och oväntade röstresurser det lilla trollet.

Nu har vi bara två dagar kvar på veckan, jag undrar om temaveckan kommer att fortsätta? Vi kan ju hoppas på en glad-dag i morgon, men det finns såklart inga garantier för det. Jag tror det kommer bli stora ondskedagen: