Smicker kan vara mycket effektivt. Som idag då syskonen W med många fina ord beskrev min blogg som läsvärd, och det gav mig lite energi att skriva. 

Jag och W-syskonen träftes efter respektive jobb/flygresa, och åt en bit kött på södercentral krog. Bauer heter den. Trevlig personal men troligen är det drinkarna man går dit för, (eller sushi) för köttet var ok men inte mer. Jag rekommenderar marie leveaux om man vill ha en bit kött.

Nåväl, det var platoniskt umgänge som var det viktigaste på menyn, och inte kött eller dito umgänge. Och på det platoniska umgänget kan man inte klaga ens med mycket god vilja. Fantastiskt trevligt hade vi, tycker jag. Jag lyckades också få tag på en oppigårds bangalore dubbel ipa som var väldigt god; jag lurade sällskapet att gå till OT på liten eftersläckare. 

Jag kom på att det är få människor som väcker mitt prank-sinne. Det är vissa väl utvalda personer som jag tycker mycket om och som gör mig glad och barnslig. T ex Svinet och Fido. Jag kommer alltid på roliga hyss när ni är närvarande. Idag råkade det vara Svinet som var nära, och det resulterade i att jag råkade knyta ihop ringfingrar och pekfingrar på hans handskar. Enkelt men ganska roligt skämt. 

Ett roligt skämt jag gjort mot Svinmon var när han bodde hos mig och Elvisp under någon månad för många år sen. Svinmon låg och sov i sin lilla säng, med näsa och tår utstickandes från täcket. Jag hade av någon anledning fått tag på en "nametag" likt dom som man ser på lik i frysrum som man fäster runt stortån. Jag skrev Svinets namn och fäste runt stortån. Resultatet blev långt bättre än förväntat. Den lille stackarn trodde han var död när han vaknade, och det tog en stund innan vi kunde reda ut det hela. Fy på mig. Det värsta är att det finns långt värre hyss jag gjorde under den korta tid han bodde hos oss. Jag kanske inte borde ha ett barn när jag tänker efter...