det verkar som om det är någon spännande kräksjuka på g. Nu på morgonen när jag gick från Stockholm Södra till Gamla Stan för näst sista gången i livet (nåja) så såg jag inte mindre än tre nykräkta spyor på vägen, varav en t o m ångade. Två vuxenspyor och en barnspya. Det var ju gulligt att fira av mig med en kräksallé, men jag hoppas innerligt att jag inte blir smittad lagom tills nästa vecka då nya jobbet hägrar. Om jag blir sjuk blir jag så här arg:  


I morse var det ganska roligt med Vilhelm när vi kom till förskolan. Normalt brukar han börja gråta så fort han ser någon personal eftersom han drabbas av plötslig panikseparationsångest (mycket lättbotad dock, går över så fort man lämnar synfältet), men i morse när en i personalen kom och hälsade så blev han jätteglad och log och skrattade och sa "heiijj". Sen började han iofs gråta när jag lämnade över honom, men ett framsteg får man väl katalogisera det under.

Nu är det bara 15 arbets(nåja)timmar kvar!