De senaste dagarna har matambitionen varierat kraftigt. I söndags hade jag hög skaparglädje och inledde (efter en frukost med egenpressad apelsinjuice, kokt ägg, fralla med god skinka och god ost, yoplait-yoghurt och lite sånt) så började jag att skära färsk torskfilé till fina fiskpinnar som jag dubbelpanerade och stekte i rikligt med smör och lite rapsolja. Till det serverades hemmagjort remouladsås och potät.

Ungefär en halvtimme efter att vi ätit klart så var det dags att börja med middagen. Det blev klassisk bolognese som tog totalt 6 timmar att tillaga. Väääääldigt mustigt och gott blev det.

I måndags åt vi matlåda till middag, canneloni med ricotta och spenat från lördagkvällen. Skönt att slippa laga. Så idag åt vi blodpudding till middag.

"Vaddå matambitionen varierat kraftigt?" påpekar då vän av ordning, och ler hånfullt i mjugg. Jag ber er genast att smeta ut leendet till ett mer välvilligt, och lyssna på fortsättningen. När blodpuddingen var uppäten (Vilhelm åt lika mycket som jag, OBS inte överdrift) så började jag genast att koka köttragu av något slag. Jag improviserar ganska vilt och jag vet inte var det landar, men jag vill att köttet ska få koka sönder nästan helt, och servera till någon pasta som jag råkar veta är gott till. den har kokat i 5 timmar hittills.

När jag sparkat igång grytan så gick jag och tränade för första gången på en månad. Skönt men jag kommer nog att få betala dyrt i övermorgon.

För att öka chanserna att någon ska kommentera inlägget så lägger jag upp några bilder på sötsillen med nya kameran!


Vilhelm så sur att han vattnat sig själv. Ett allt vanligare fenomen i det Karlsson/Petterssonska hushållet

Bättre humör under den efterföljande tvagningen

Det är svårt att behålla irritation över tidigare surhet när han ser ut så där

Vilhelm försöker se ut så här:

Likt va? Bara rehabilitering hatt och hängslen som saknas

Vilhelm svarar på frågan "Var är Vilhelms fot?

Hejdå!